Ja men visst vet ni. Idag är dag nummer två i staden Kalmar och i Saras säng. Jag måste börja med att tacka, bocka och buga för lånet av denna himmelska säng. Tack Sara!
Kalmar i sig då? Jo vist fan är det en liten mysig stad med massa pitoreska (ja jag kan använda fina ord när jag finner det lämpligt) små hus. Idag har vi varit på slottet, en fin kyrkogård och konst museet som i sig med sina lokala konstnärer inte var mycket att hurra för men byggnaden i betong var vacker att beskåda. Deras stora och fina svarta dörrar till utställnings rummen slog mig med häpnad. På tal om kyrkor.. Idag var vi på en kyrkogård som sagt. Vi kom in på ett ämne som ni säkert kommer bli förvånade över att vi kom in på på en kyrkogård... Döden och avlidna personer.
Jag vet inte hur länge sedan det var jag reflekterade över döden och personer den lånat från mig (hoppas på liv efter detta så man får tillbaka dem). Den mest viktiga och mest saknade är Mormor. Jag mindes så mycket och kom på en massa saker från våran tid tillsammans. Det som är det mest konstiga är att hon dog innan jag fyllde fem år men jag minns saker som hon och jag upplevde tillsammans. Jag minns dem så starkt som om det var igår. Det är nästan så jag kan känna lukten och värmen av henne. Det som skrämmer mig är att jag minns absolut inget annat från den eran i mitt tidiga liv. Men henne minns jag. Det är vackert men samtidigt lite konstigt. Jag hoppas på något efter döden så vi kan återförenas. Det är så mycket jag skulle vilja berätta och tala om för henne samtidigt som det är så mycket som hon missar. Först och främst skulle jag tala om att hon gjorde ett bra "jobb" som mormor och sedan skulle jag vilja berätta för henne att jag har det bra och är lycklig. Jag intalar mig att hon skulle bli glad över att få veta det.
Jag vill föreslå att ni tar ett par minuter och tänker på någon nära och kär som avlidit. Man ska inte behöva åka till en kyrkogård för att komma på att det finns viktiga delar i ens liv som man saknar och aldrig kommer att kunna få tillbaka. Så snälla ta en minut och minns. Låt inte allt bara förträngas och glömmas bort. Det är viktigt att i en tid full av stress kunna varva ner och minnas den tid då man var liten, oskyldig, glad och helt underbart lycklig. Man hade inga som helst problem och alla bara fanns där. Minns allt det.
Då detta inlägg kom att handla om ja det som ni just läste om så vill jag oxå bara berätta att jag idag insåg att INGEN vet hur jag vill att min begravning skall se ut. Ingen vet om jag vill bli kremerad eller bara sänkas ner i jorden. Så en sak till jag tycker ni måste fundera på är hur ni vill ha det på eran begravning. Jag vet att ni som läser denna blogg verkligen inte har några planer på att gå och dö den närmsta tiden men man vet aldrig vad som händer. Man kan råka ut för en olycka eller en sjukdom som bara slår till, ovanligt men enligt statistiken sker det varje dag flera gånger om dygnet runt om i världen. Sedan så borde ni tala med någon om det som kan föra eran sista och viktigaste önskan vidare och se till att det blir av. Jag ska själv ta mig en funderare på vad jag vill och sedan ska jag föra det vidare till någon som lyssnar och kan föra min sista och viktigaste önskan vidare.
Lite tungt ämne jag vet men det behöver pratas och diskuteras om detta. Det måste vara det underbaraste som finns då det är det vi sparar till sist i vårat liv. *blink blink*
*over and out*
Dagens Diss - Att döden är så tabu belagt som den är.
Dagens Hiss - Mormor som för alltid kommer att leva kvar hos mig!
