Ja vad ska man säga. När jag flytta ner till Danmark och sökte jobb sa jag bestämt nej till att arbeta som kock eller köcksmedhjälpare. Så jag undvek att söka dem så pass mycket som möjligt. Inte det att jag inte skulle trivas snarare tvivel på hur jag skulle klara det. Så jag sökte bland annat till Discotek In som afrydare och garderobspojke...^^ och en säkert 100 andra arbeten....
Det ringer en kvinna och frågar om jag vill jobba hos dem för det såg bra ut på min ansökning osv.. Det roliga var att de på In hade gett henne min ansökning för de tyckte jag skulle passa bättre i köket hos syskonet till In som heter City Kroen. Visst fan jag kör till. Heltid med okej månadslön. Nice tänte jag. Det gick kanske två till tre veckor.. 120timmar med sänkt lön. hupps tänkte jag. Börja söka en massa annat, pratar med bossen om att jag vill ha heltid och varit på andra intervjuer... Han komemr tillbax en timme senare med ett nytt schema på 175 timmar. Hupps, här e det visst allt eller inget... Sedan i förrgår rigde de och ville ha in mig för kocken som skulle jobba kom inte. Han är helt enkelt BORTA. Spårlöst borta. Nice för mig så jag slänger på mig kläderna och drar till City Kroen. HJÄLP!! jag har inte jobbat som kock här och jag har inte koll på allt, långt ifrån. Jag var ju deras köcksslav som gjorde förätter, dessert och diska lixom. Jag kör hårt och allt fluter på. Kommer ett sällskap på 20 gäster men jag lyckades med det oxå. Sedan igår så skulle jag lära mig något som kallas frukostplatter (lunchtallrik) Det var det sjukaste samtidigt som vi hade a la´ carten och skulle förbereda till eftermiddagen med allt. Det var en riktig utmaning. Får se hur det går idag. Jo jag glömde säga att från måndag ska jag köra den spårlöst borta kockens pass. Så nu måste jag löneförhandla med bossen. Pirrar i magen. Riktigt nervös. Det enda som kan göra att jag blir köcksslav igen är att han typ varit med om en olycka och ligger i koma alternatift respirator... ^^ Så min nya tittel är nog Kock.
Livet är så oförutsägbart just nu, gillart. Förut har jag left tryggt och stabild och gått o vaggat i samma gammla fotspår som alla andra i små städerna men nu, nu har livet börjat på allvar.
En Nöjd ToBiAs
1 kommentar:
Du är så cool!
Skicka en kommentar