Jahopp!

Så trött och irriterad på folk så det finns inte! Allt man gör är att ställa upp och man bara ger hela tiden.. Vad får man tillbaka? Jo hör och häpna! INGET! Visst är det underbart!?! Jag fattar inte att jag inte tappar hoppet och tron om vänskap. Tycker att man borde lära sig någon gång men visst inte!

Vet fan helt ärligt att det finns knappt några som platsar in i kategorin riktiga vänner! De flesta är nog bara bekanta och arbetskollegor. Och även dem ställer man upp för utan gensvar eller ett ordentligt Tack! Jag måste dra slutsattsen att folk bara är ytliga och räknar med att man skall finnas där när DE behöver en!?! Men när jag vill ha hjälp eller någon att gråta ut hos finns det fan ingen! Slutsats av slutsattsen är välla att jag är ensam och så skall det förbli bland " så kallade vänner"

Tankarna springer vidare och jag kommer osökt in på vad det kan tänkas våra för fel på mig! Det är juh uppenbart att det ligger hos mig! Dagens fråga blir då givetvis..

-Är jag verkligen så hemsk?!???
Kom igen nu, var ärliga! Lämna en kommentar, anonymt om du inte vågar uppge ditt namn och stå för vad du tycker!!

*over and out*