Ja det kommer det minst sagt bli och jag ser verkligen inte fram emot den. Jag vette fan hur jag ska klara av allt som komma skall. Jag försöker förbereda mig mentalt men det verkar inte fungera alls. För ju mer jag tänker på det ju mer stressad och orolig blir jag! Jag vet varken in eller ut och det märks nog ganska väl. Enda sekunden super glad och andra super ledsen, irriterad och hatisk. ^^ Jag vette fan men det som inte dödar en härdar en? Right? Så får vi se vad allt detta leder till?
Så kan man andas lite till..
Fått ut det ur systemet och kan nu tänka på annat! ;O)
1 kommentar:
Jag skulle inte vilja vara i eran situation. Hoppas det reder ut sig och blir bra för er båda.
Tänker på er!
Skicka en kommentar