1 Augusti

PANIKÅNGESTEN

Ja idag är det fan den 1 Augusti 2007. Jaha? ok? Kanske de flsetsa skulle tycka men inte jag. Jag får panikångest av att tänka att det redan är den 1 aug 07. Ska jag berätta varför? Jag har strax jobbat på detta ställe i snart ett år redan. Den 7 augusti har jag varit anställd ett år och det känns som om det var igår jag började det nya arbetet, visserligen har jag kommit en bra bit på vägen vad gäller det mesta på arbetet men va fan. Ett helt år har juh passerat redan, just som ett X2000 tåg på genomresa utan uppehåll. Känner att jag kanske borde ha stannat till en snabbis men vette fan vart.... så jag har nog lite av en ett års kris just nu... allt känns bara för färligt jobbigt. Men detta är nog en storm som alla andra stormar som bara är att rida ut.... Som jag brukar säga.... Kämpa för laget.... ^^

Olof fyller ett år om bara två dagar oxå... Tiden som sagt bara rusar på och min lilla bebis ska starx fylla ett helt år.... Grattis i förskott bubben ^^

Vad vill man med livet då?

Jo det ska jag tala om för dig.... Det vette fan... Det jag känner nu är att jag vill ha ett annt jobb med en bättre lön och bättre arbetstider.... Den dagen lär jag juh bara sitta och flukta över...^^ Har det skapligt bra iaf just nu så.... Men man ska inte nöja sig med nysilver när man kan få guld!?! Eller ska man kanska vara tacksam för det man har? För det man har e juh faktist inte dåligt...

Jag vill nog bara flytta till storstaden Sthlm eller götet.... Det e nog mitt mål inom det närmst kommande året.... Hitta jobb, lägenhet och ett jobb i någon av dessa storstäder... Där jag för övrigt skulle vilja ha en pojkvän att dela lägenhet och liv med =)

Pojkvän...

Är man verkligen redo för ett nytt förhållande? Det känns verkligen som om jag är det men är jag beredd på att bygga upp ett helt nytt liv med någon och lära känna denna någons föräldrar och vänner... Det är juh som att ta ett jätte steg på månen... frågan är bara vilken nytta man har av det? Kommer det att hålla.... Kommer det att funka med jobb och tid... Är vi emmade för varandra eller är det bara något tillfälligt som fått hjärtat att slå en massa extra slag och fått en att känna som man gör just nu? Jag har inget långsigtigt svar på det. Jag vet bara vad jag känner och hoppas på just nu.

Varför måste jag ha allt planerat och veta vad som sker i framtiden... Varför kan man inte leva i nuet? Är det inte nu i nuet man ska leva för att leva fullt ut? Varför oroa sig för vad som komma skall? Låt alla beslut fattas då de behöver fattas och ta en dag i taget... Jag tror att detta jobb jag har nu har fått mig att stressa igenom livet... Allt ska vara planerat, förberett och ge så mycket avkastning som möjligt... Måste lära mig att mitt liv inte måste funka som mitt jobb. Det är inte lätt men jag ska fan klara av det och kämpa vidare =) jag vet att jag kommer att klara av det.

Detta är bara några av alla funderingar och tankar som lallar på genom mitt huvud dag som natt.... Detta kasnke kan hjälpa att skriva av sig lite....^^ Vi får välla se vad som händer... Ska förskök hålla denna sida aktuell och uppdaterad samt riktigt intressant ^^

Tobias The Pink Boy