Varför inte bara vara?

Ja varför i hela världen kan man inte vara lycklig för? Tycker att jag har alla byggstenar till ett lyckligt liv. Jag har ett jobb jag kan leva på, jag har en hund, lägenhet, pengar att roa sig för, en kariär som håller på att sätta fart, jag har pojkvän och jag är nykär. Vad mer i helvet kan man behöva? Om du vet det snälla tala om det för mig o hjälp mig.

På jobbet går dagarna skapligt fort, tänker hela tiden på min plutt och allt kul man ska vara med på på fritiden. Men endå känner jag mig inte glad. Allt känns bara som ett enda stort besvär... Jag förstår verkligen inte vad det är med mig! Jag tror att just nu skulle jag må bra av att ha min snuff här och bara få bli kramad och känna mig älskad. Han säger iaf att han älskar mig och det känns så bra när vi är... Men nu känns det bara jobbigt som sagt. I skrivande stund vet jag inte ens när vi har tid att ses. Det gör faktist lite ont, att inte kunna längta till en speciel tid då man vet att han anländer med tåget eller att jag vet att snart ska jag sätta mig på tåget som tar mig till min älskling. Jag älskar honom. Det känns nästan lite för bra för att vara sant och det skrämmer mig. Tänk om, jag säger bara TÄNK OM det är han som är han.... Som man ska dela hela sitt liv med? Ja jag vet ta en sak i taget och en dag i taget. Jag vet det men allt känns så jävla perfekt. Kan ett förhållande vara för perfekt? jag hoppas verkligen inte på det. Ne jag vet att jag bara ska koncentrera mig på att bara vara lycklig. Det får räcka för nu.

Stefan om du mot all förmodan skulle läsa detta så ÄLSKAR jag dig.

Tobias The Fucking Geek