Thats me that.
För ett stycke tid sedan så kom "big momma" fram till mig och talade om att hon hade aldrig stött på en kille med lika mycket attityd och "kaxighet" som jag har. Hon menade det förvisso på ett positivt sätt talade om att det var det hon gillade bäst med mig. Haha jag skrattade, tackade och tänkte inte mer på det i 5 minuter. Så sedan i Fredags har jag inte kunnat tänka på något annat.. Jag vet att jag kan vara kaxig och ha den värsta attityden men jag har inte upplevt det som något negativt. Så sant som det är skrivet så menade "big momma" det inte som negativt men jag kan inte sluta och fundera på om det är så att folk kan uppleva det som negativt. Förut har min tanke varit att om folk inte klara av det så var det inte menat att vi skulle vara vänner. Idag kan jag se det som att jag skulle sänkt gardet lite så kanske jag skulle haft lite fler vänner kvar än jag har. Å andra sidan är jag ganska jämsides med alla mina vänner och vi vet var vi har varandra, folk som inte klarar av mig får helt enkelt låta bli.
Det kanske kan bli lite mycket för mina vänner när jag håller på att dumma mig (utan att jag tänker på det kan jag tex pika vänner, familj, kollegor och pojkvän) och ibland skäms man och ibland har vi kul åt det. Så jag kanske måste dra mig tillbaka lite och sänka gardet och inse att hela världen är inte emot mig. Men ska kan leka psykolog och se tillbaka på livet som jag levt. Det har utan tvekan inte alltid varit idealiskt och jag har fått slå mig fram ganska hårt för att synas och försvara mig. Jag har blivit tvingad att byta skola 5-6 gånger under bara ett par år för att man varit mobbad och utsatt. Då hade jag inga attityd problem eller något annat. Då flöt man bara strax under vatten ytan. Tills man en dag tröttna och lärde sig att simma och andas samtidigt. Det var nog där den nya och kaxiga Tobias tog fart. Detta var i årskurs 5 och jag var trött på att få ta skit. Sedan har det växt och under högstadiet tog den fart på riktigt. Med detta sagt vill jag inte ha medlidande eller att du känner sympati utan bara lite uns till förståelse till varför jag alltid vänder taggarna utåt och kan vara väldigt försvarande fast det inte behövs.
Det är detta som snurrat och snurrat och fortfarande snurrar.
Tack för att du tog dig tid och läste.
Dagens Diss - Personer som mobbar
Dagens Hiss - Förlåtelse
*over and out*
3 kommentarer:
Det är skillnad på attityd och attitydproblem. Attityd måste man ha om man inte vill bli överkörd. Men man får akta sig så man inte råkar "tracka" personer som inte förstår vad man menar och/eller tar illa upp, man vill ju inte såra folk. Aktar man sig inte blir man helt plötsligt den som mobbar, och vi vet att det är förjävligt att utsättas för. (ja, jag talar av egen erfarenhet, jag brukade vara jävligt elak mot folk även dom som inte förtjänade det. Men jag gjorde det mot allt och alla som ett självförsvar för att inte bli mer sårad.)
Så sant som det var sagt av Miss K!
Ja, själv vart jag anklagad för att vara arrogant och nedlåtande förra veckan. Det var inte kul.
Håller med Karin, man måste ha attityd. Ingen av oss passar särskilt bra som dörrmatta, vi matchar inte resten av inredningen.
För övrigt tror jag inte att folk som inte kan se bakom attityden är värda att ha som vänner. Det är väl det vänner är till för eller? Att se bakom attityden och förlåta snedsteg och dra i nödbromsen när det går för långt.
Christina
Skicka en kommentar