*censur*

Censur på livet skulle kanske i vissa avseenden vara på sin plats men så känner jag, vad ska man skriva på bloggen om inte allt som man egentligen vill censurera? För det är väll det som är spännande för andra nyfika läsare av bloggen? Skam den som inte delar med av livets alla små stunder, glada som ledsna, upprörda som lyckliga och hela det köret ni vet. ^^ Så med andra ord, låt mig presentera kvällens eller kanske detta inläggs stora censur.

Jag skäms över att berätta detta för er och egentligen vill jag inte men å andra sidan skulle jag heller inte ha något att skriva om, om jag inte skrev om detta. Har jag byggt upp spänningen? Bra för vänta bara till jag kommer till klimax. Sitter ni ner? Inte? Sätt er ner, för jag har något sinnes sjukt att berätta. Ställ ner kaffemuggen, greppa stolen, spreta med benen så du sitter stadigt i stolen.

Det jag vill komma fram till är att detta bara är ett jävla skämt, inte kul och riktigt långsökt, jag vet, men ett sådan pucko är jag ibland och det trivs jag med.

Tack som läste, på återseende!

*god natt*

Peace and Out!

Tobias