Idag när jag skulle ta mig hem så var Metron nästan tom på folk och det kändes inte riktigt som att klockan bara var lite innan 1600. Alla brukar ju sluta jobbet och det brukar vara smockat, nästan så man känner sig som en inpackad sill som inte får luft. Ingen kul kännsla men är man så pass lat att man inte orkar vänta 5 minuter till nästa metro vagn kommer får man välla i stort sett skylla sig själv, eller?!? Förövrigt e nog nästa vagn lika överproppad med sillar så det är välla sak samma, men har lixom för brottom av sig att komma med första bästa metro tåg för att ens tänka tanken att nästa metro, ja nästa metro kanske e mindre på folk. Till sitt stora förtret när man äntligen kommer på tanken att man kanske kan avara 5 minuter tills nästa metro kommer så är den ännu mera smockad... jaja in klämmer man sig o slutar upp med att andas de kommande 5 minutrarna... för der är ungefär den tiden det tar att tappa folk på vägen... Själv så ska man ju nästan hela vägen till slutstationen. Näst sista stationen iaf... ^^ Åter till min chok på den alldeles för tomma metro vagnen... ^^ När jag skulle kliva av på min station så var det en äldre tjej, ja kanske runt 27 som sken upp som en sol när hon såg en kille stå på stationen, antagligen så skulle de ses på denna station och hennes glädge värmde alla på metron och hennes sken ja den var fan så mycket starkare än solen en varm solig sommardag vid havet. Dörrarna öppnas och hon flyger ut till denna kille och kramar om honom och pussar en massa på honom. Jag staplar mig fram lite halvsakta och ser att det står en metrovakt innen på metron som har sett detta fantastiska mästervärk som kallas kärlek. Hon ser oxå jätte lycklig ut bara för att hon ser deras kärlek spirar upp gemom taket på utestationen och hon nikkar stämningsfullt som om hon mindes den dagen det var hon som klev av ett tåg för att möta sin kärlek. Plötsligt inser jag att jag oxå blivit på bättre humör och vill bara hem och kramas med min stora kärlek.
Denna scen som utspelas på stationen värmde fler än mig och lämnar nog ingen oberörd. Det var som taget ur en film. Det finns visst hopp för kärleken och människor trotts allt.
HOPP ÅT FOLKET!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar