Säng Okänd, Del 1

Där sitter han, Anders. Det vet jag bara för min kompis, kompis Anna känner hans syster Annica. De är förvisso bara 13 år men dock så vuxna i sättet.
Anders brukar alltid sitta på denna station och vänta på att Metron som ska ta honom hem från arbetet ska komma. Det syns inte en sekund att han kommer från arbete, håret är lika vackert och välvårdat som alltid. Han har ett par sletna jeans som har några hål, varav ett under den högra skinkan. De sitter riktigt läckert på honom. Vilken rumpa han får i jeansen. Han har även på sig sin snygga skeppar kavaj. Den sitter som klippt och skuret på hans snygga långa, smala och helt perfekta kropp. Han sitter och bläddrar bland låtarna i sin ipod och ser lite besviken ut. Han grimarserar lite i sin frånvaro när han plötsigt råkar titta upp och vi får ögonkontakt. Anders ler lite och ser förvirrad ut, ungefär som om han känner igen mig men kan inte riktigt kan placera från vart. Jag nickar till och ser nöjd ut. Han återgår till sin ipod. Om han bara viste vad jag känner för honom. Då skulle han med all säkerhet hata mig för restan av sitt linv.

Hemma sätter jag mig vid datorn och loggar in på mailen och msn. Standard rutin. Någon kanske har mailat om något viktigt men här är det lika tomt som det varit de sista månaderna. Msn blinkar till, någon vill mig något. Men jag e lite trött och orkar inte riktigt bry mig mig så jag ignorerar medelande för att kanske orka läsa det senare. Jag slår på Madonna så det ekar i högtalaren. Tömmer huvudet och sjunger med. Tur att jag bor i en lägenhet där ingen bryr sig om hur mycket oväsen man för. Det är inte alls som i den förra lägenheten där man knappt kunde gå och kissa utan att alla grannar banka i väggen och viste att man var på väg till toaletten. Madonna är nog den enda kvinna som kan tömma min hjärna på allt och bara vara. Men så fort musiken tystnar så kommer alla tankar och funderingar tillbaka. Men det bryr jag mig inte om just nu,
*Like a virgin, toutched by the very first time*
Sjunger med och hoppar runt i rummet, det är en upppoppad remix som min polare till Dj har gjort själv. *Åhhhoaaa*
Snubblar på kontakten som laddar upp min bärbara skräpdator. Tur att den inte åkte ner i golvet. Slänger mig på sängen och funderar på hur det skulle vara att vara tillsammans med Madonna. Den kändaste av dem alla och inte den fattigaste heller. Undrar om jag skulle få spendera så mycket pengar jag ville eller om hon skulle tilldela mig en viss summa att spendera eller om jag rent utavsagt skulle få leva på min lilla inkomst som jobbet på Statoil ger mig. Ne jag behöver inte så mycket pengar. Gör aldrig av mer något förutom på mat och pendelbiljetten varje månad.

Inne på butiken Smart Living vandrar jag runt. Men den här då Erik. Erik ser fundersam ut och skakar på huvudet. Han leter after den perfekta presenten till sin flikvän Anna-Lena. Hon fyller varken år eller firar namsdag. Erik är den romantiska typen som älskar att skämma bort Anna-Lena. Inget kan få honom att spendera pengar som överaskningspresenter till henne. Jag har hittat den ytbrister jag och tittar rätt in i Anders ögon. Oj fan förlåt trodde det var Erik som stod där. Det är allt jag får ur mig... Erik kommer stövlande fram till mig och ställer tillbaka saken jag hade hitta som jag egentligen inte riktigt viste vad det var. Jag har hittat den, kom låt oss gå och betala. Erik försvinner lika fort som han kommit. Anders mumlar något i stil med att det är okej, och biter sig i läppen. Vi tittar länge in i varandras ögon utan att inse att tiden rullar på som vanligt men där står vi och stirrar in i varandras ögon. Hans riktigt gröna ögon gör att kag drunknar. De är så gröna att man kan tro att det är linser men vad jag vet så använder han varken linser eller glasögon. De är riktiga, det är jag säker på nu. Plötsligt utbrister jag, taget helt från luften och kan verkligen inte förstå hur eller om jag tänkte, händer i helgen då...
Ja du, vet inte riktigt. Det vanliga, jobba ta någon öl och sova...

Det blir fredag och jag är ute med Anna-Lena och Erik på en krog som spelar ganska lugn och trevlig musik att bara sitta och ta en eller ett par öl till. Man kan lika gärna komma hit och bara ta en öl helt ensam och nuta av musiken. Tanken har slagot mig många gånger men aldrig riktigt vågat gå ensam. Skulle kännas lite alkisvarning. Klockan rullar på och när jag ställer mig upp för att ta på mig min slitna men dock så snygga jacka kommer Anders fram med en två öl i näven och hälsar. Ska du redan gå? Han sträckte fram en öl, ne fan inte än. Hans polare hade tydligen inte kommit som de sagt så han slog sig ner hos mig. Anna-Lena och Erik fortsatte och hångla och pilla på varandra medans de stappla ut. De märkte säkert inte ens att jag blev kvar med Anders. Snacket rullar på om arbete och fritid. En kanna Öl står nu på bordet och vi fortsätter att dricka och ha det trevligt. Det visar sig att Anders är singel och att han söker nytt arbete. Klockan blir en massa och jag vill inte att tiden fortsätter att rulla. Den skulle kunna stanna och bara vara. Dessa timmar är ju trotts allt de bäste i mitt liv någonsin. Mina drömmars prins kom med en öl och satte sig vid mitt bord. Han har inte ens gått än.

Fan i helvete vilken huvudvärk jag har, sätter mig upp och gnider mina ögon. huvudet snurrar och jag känner mig fortfarande full. Blåsan trycker på och jag ska presis resa mig upp när jag inser att jag inte är hemma. Oj fan vart har jag hamnat. Rummet är städat och allt står prydligt uppställt och på stolen i andra sidan rummet ligger det kläder vikta. Det enda som stör denna ordning är mina kläder på golvet, fan det är inte bara mina kläder på golvet. Där sitter jag i en okänd persons säng med värsta fyllan och ångesten. Ska jag slänga på mig kläderna och rymma genom förnstret eller ska jag klä på mig o vandra ut. Har aldrig varit i en sådan situation förut. Vet varken in eller ut. Vad jag inte reagerade på förut var att någon duschar i rummet intill. Vattnet stängs av och dörren öppnas, jag slänger mig ner på sängen igen och drar täcket över mig. Sluter ögonen och låssas sova. Tror mig höra en byrolåda dras ut och någon rotar i den. Den stängs och någon pysslar med en massa men man hör att personen i fråga försöker vara så smidig och tyst som det bara går. Antagligen för att inte väcka mig. Tröttheten övervinner och jag somnar.

Erik kan inte tro att det är sant. Att jag vaknat upp i en okänd människas lägenhet. Anna-Lena undrar hur i helvete jag kunde somna om och vaknat på eftermiddagen. Klä på sig och bara gå. Men som jag berättar för dem så var det ingen hemma när jag vaknade om. Jag kunde ju inte gärna slå på en film och vänta tills vederbörande kom hem igen. Anna-Lena slänger ur sig en kommentar som jag undrat en stund på... Tänk om det var en tjej jag var hemma hos... Stilen i lägenhetn sa inget om personens kön i sig. Dum som jag var hade jag bara dragit på mig mina kläder och staplat igenom lägenheten till ytterdörren. Fort som fan hade jag dragit i hopp om att ingen skulle se mig komma ut från en okänd lägenhet. Jag hade fatist kunnat smitit in i badrumet och rotat lite men tankeversamheten är ju så oerhört snabb när man e bakis.

Inne på ica står jag och plockar lite med frukten när jag känner att någon närmar sig och ställer sig tätt intill mig bakifrån. Någon luktar Calvin Klein, mmmm så gott han luktar. Vill du ses igen? Någon viskade just i mitt öra och frågar om jag vill ses igen. Jag vänder mig hastigt om och tappar hakan och druknar i ett par gröna ögon. Anders... Minns att jag tappar den röda men tomma korgen jag bar på. Emil, e du okej. Hallå Emil, hör du mig... Hallå.... Ska jag ringa efter en ambulans...!??! Jag återfår medvetandet, där ligger jag i Anders armar inne på den kalla frukt och grönsaksavdelning med kasnke tio personer ståendes som flokkade runt ett döende djur på gatan. Ne det behöves inte får jag fram. Reser mig sakt upp och ser förvirrad ut. Folket återgår snabbt till sitt och jag bara är. Sov du ut ordenligt i lördags. Du sov som en prins när jag gick till arbetet men ville inte väcka dig, hoppas det inte gör något.

Senare samma kväll så sitter jag i Anders soffa framför den stora 50 tummars platt tevet han har med den grymmste av de grymmaste ljudanlägningar från Sonny. En flaska rött öpnnas och vi sitter och samtalar om vad som hänt och Anders talar om att han varit intreserad av mig ett tag. Av mig, Emil. Jag kan knappt tro det. Ljusen brinner ut och en flaska till öpnnas. Musiken står på på lugna favoriter.com Klockan blir mycket och jag ger mig av hem som den gladaste perosn som någonsin existerat och kommer att existerar. Jag har en dejt. På Onsdag redan, men hallå. Det är ju i morgon..